Att komma ihåg sig själv..
Det konstaterade jag nyss för mig själv.
-Vänta nu, har jag ätit någon kvällsfika? Nej..
-Har jag ens ätit nogon middag!!?? NEJ.
Att äta nu kl 00.08 eller vara hungrig som sjutton hela natten men få sova lite mer är nu frågan.
Ikväll har Martin roat sig på annat håll medan den stackars slitna modern badat båda barnen och förjäves försökt natta dem. En trött Alma var gosig och medgörlig hela kvällen. Snuttelinuttan min. Inte alltid så..
Lilla vännen såg fram emot bokmys och mammanattning när Agnes passande nog slumrat till. Storasyster vill gärna peta och pussa, på en treårig storasysters vis, på lillasyster och VIPS var hon vaken! Inte så nöjd..
Hungrig, magont, övertrött, mammaless???!!!
Vad det nu var som orsakade det oändliga kvällsskriket är svårt att veta. Efter att försökt praktisera konsten att läsa och natta en treåring och SAMTIDIGT trösta, mata, rapa, vyscha och gunga en fem veckors liten tös, slutade det med att vi flyttade in till soffan där Alma till slut slocknade trots skriken!
Agnes fick jag till slut lugn efter masa matning och en mycket intensiv gungning (ej shaking baby dock) samtidigt som en slags enformnig vissling automatiskt kom från mina läppar, om och om igen. Gratis träning för okända muskelgrupper tänker jag positivt.
Martin?
Han svänger rumpan till Jean Paul som jag kan höra genom sovrumsfönstret från Gatufesten just nu. MEN det unnar jag honom som god flickvän. Jag hade kunnat gå igår men icke. Skönt att ha något innestående hehe..
Nämen godnatt då! Snart dags för matning av den lilla..
Jag? Jag väljer nog att fortsätta vara hungrig och diggar lite till Jean P.