Hope

På de tre föregående veckorna (v12, 13, 14) hade jag skrivit hope i min kalender.
Jag vet som en liten 14-tjej. Men någon gång under dessa  veckor skulle poffet äga rum....
Denna vecka står det inte längre något hope och lika bra är väl det för ingenting har fått det att kännas lika hopplöst som dessa jäkla hope. Idag går jag in i v 15.

Men jag härdar!!!
Tar hornen vid tjuren!!!
Kämpar!!!

Alla uppmuntrande ord och berättelser om senare inträffade poff hjälper enormt!!!
Igår hjälpte du mig Fatima!

Nu har riddaren på den vita hästen lagat mat åt mig....

För jobbigt att skriva

Var så sugen på en blogg, har ju en del o skriva...
MEN så strejkar maskineriet. Magen vrider om och kroppen vill bara falla ihop till en liten hög. Idag var alltså inte heller dagen då det vände... Alla pratar om det, att efter v 12 ungefär så sa det bara poff o så mådde man mycket bättre. Enligt första-mensdag är jag inne i v 14 nu.

Om jag säger så här -JAG VÄNTAR PÅ POFFET!!!!

Lite kortfattad info om läget kan jag väl kämpa ihop ändå
  -Alla kallar ju "sitt" något. "Vårt" heter Kiwin. Så ni vet ifall ni vill tilltala henne/honom/det!
  -Vi tänker inte ta reda på huruvida Kiwin har snippa eller snopp innan hon/han/det behagar titta ut.
  -Jag är just nu sjukskriven från ett jobb som jag inte har.
  -Vi bor just nu inte i en lägenhet som vi har.
  -Signaturmelodin till "Lejon o vänner" på p4 ger mig spyattacker.
  -Martin o jag lever ännu en gång som särbos, men han är hemma till på torsdag för....
  -...på onsdag ska vi på HJÄRTLJUD!!! Tänk om det inte är nått där inne... Tänk om jag har nån konstig magcanser som ger alla symtom som graviditet och visar positivt på graviditetstest! Risken finns ju, kanske!


Näe, nu befinner jag mig halvägs ner till högen!

Helvetet i himlen

Okej, ska jag börja blogga nu då...
Svårt när man har tokmycket att skriva egentligen.

Att jag är med barn är det väl ingen som har missat vid det här laget.
Helt underbart fantastiskt! Vi ville verkligen det.
Så jag är en idiot som klagar.. jag vet.. men mitt i lyckan har jag ett helvete. Mår 20 ggr mer än pyton i magen (inte bara lite illamående, OUTHÄRDLIGT ILLAMÅENDE.. jag är inget pjosk) pluss diverse andra krämpor. Kanske är det bättre att jag får skriva av mig här ibland än att jag öser allt över mina närmaste. Annars har jag varken pojkvän eller familj kvar efter det här!!!!!

MEN som sagt det är helt underbart!
När jag mår som värst kan jag rätt som det är komma på vad som faktiskt håller på att hända och brista ut i ett leende =) Men förbered er på lite helvete mitt i himlen här på bloggen...

Nu vet ni läget..
Hörs snart då!

Liknande inlägg