Helg var det här...

....och en till unge är på väg!

Men det har väl ingen missat vid det här laget... Fråga mig inte vilken vecka jag är i. Vi räknar att jag går in i v 13 idag men det är ytterst osäkert. Det var planerat och vi är glada men det gick minst sagt fortare än sist så lite överaskande blev det.

Mår dåligt men inte lika dåligt som förra gången.
Har varit sjukskriven ett tag nu och kommer vara det en vecka till. Därefter ska jag förhoppningsvis börja på ett vik som svensklärare på 50% på byggprogrammet! Fick en jättebra känsla när jag var där och hälsade på så nu är det enda jag vill att må bättre bättre BÄTTRE!

Alma vet att det är en liten bebis där inne i magen och att det är därför inte mamma orkar lika mycket som förr. Hon är snäll och stödjer mig genom att säga att hon också mår illa och har en bebis i magen. Hon själv ska få en lillebror som heter Ville och jag ska få en lillasyster som heter Olle, säger hon.


Bjuder på en bild från när vi hängde med Almas tremänning Tyra för någon helg sedan!

När Alma väl kunde slappna av lekte de jättebra ihop!!!

SÖTA precis som sina mammor!

 

 

TREVLIG HELG


Meja 1 år!!!

För ett år sedan kämpade vår grymma Super-Meja på Umeå sjukhus!
Nu är hon ett år, frisk som en nötkärna och goare än någonsin med sina djurläten!!! Både Alma och Mejas start i livet blev inte riktigt som vi tänkt oss. För båda gick de också TACK OCH LOV bra!



Alma hade turen att få paket hon med
.
-Titta Fiffi!, ropade hon högt på Toy`s r us.
Sagt och gjort var valet gjort av vad Alma skulle få av farmor som utlovat paket. Alma ville självklart slå in henne. Fiffi är nu mäkta populär!



Lek på Mejas rum!


Det gick helt ok med alla djuren dvs hunden Bond och katterna Tarsan och Turbo. Okej för att vara Alma då..!
Men natten som följde vaknade Alma i SKRÄCK och såg katter över allt. Precis som hon gjorde med fåglar ett tag!

Så svårt att få henne att slappna av då, hon får verkligen PANIK stackarn! Gallskriker och rycker till av minsta lilla täckkant eller liknande.

Att se på Lejonkungen i Martins famn blev till slut räddningen denna gång. Det hela upprepades ännu nästa natt!

Är det det här som kallas nattskräck?

Nå väl!
Hoppas på att slippa fler paniknätter ett tag framöver.