Dags för en bild eller två...

Imorgon är det den 29 mars. Inte riktigt ett datum som alla andra för oss här hemma. Det var den 29 mars förra året som Alma beräknades komma. Men så bidde det ju som bekant inte riktigt.. Från och med imorgon kan INGEN någonsin mer anklaga henne för att vara 0-årig bäbis på minsta lilla vis. För oss är hon ju ett år även om vi tänker "nu skulle hon ha varit" emmelanåt.

Denna dag har också paserat under rubriken SOFT. Vi behövde en sådan helg. Pappa var här en sväng mitt på dagen och dikuterade hur stugan ska göras hållbar med Martin. På kvällen fick vi finsällskap av Axel och hans familj.

Lite pics då..

Killekill


Flying


-Kolla in den här!


Dagen till ära började fröken jöken ta eget initiativ till gång. Dvs själv släppa taget och gå.


Imorn äre måndag gott folk!

I mörkret med Martin, Alma och Zlatan

Alma sover, Martin ser fotboll och jag umgås med datorn. Måste vänta tills man får tända lamporna o göra sig nå gott. En timmes mörker för miljön ni vet..

Det känns nästan som när det blev strömavbrott hemma i skogen förr i tiden. HU det var läskigt och mysigt på samma gång. Åskade det dessutom drog det över åt det läskiga hållet. Får en bild av hur hela familjen sitter samlad i vardagsrummet med ljus tända. Då och då kommer det en blixt som blir extra otäck eftersom hela rummet lyses upp och så KNALLEN. Detta är förmodligen strax innan jag, mamma, Anders och Hanna springer ut o sätter oss i bilen medan pappa står på bron och skrattar åt oss.

Idag har vi haft en lugn och välbehövlig slöardag! Jag o Alma masade oss ner på stan en sväng och med hem följde herr Nilsson, en liten katt och en vattenkanna. Alma håller på att lära sig låta som en apa, utan att hon någonsin sett hur djuret ser ut. Men nu vet hon alltså det. Det är ett brunt djur med gröna kläder som ser ut som en björn. Alma hälsade på Nilsson genom ett björnläte...

Nu har vi tjuvtänt två lampor så då kanke det inte gör något om jag tänder en tredje i köket...?

Tjing

Ljuvlig smärta härdar just nu min arma kropp! Detta är resultatet av gårdagens brädåkning i Hassela. Kan det var fyra fem år sedan jag åkte sist..?! Var en aning nervös innan jag begav mig upp i liften o kastade (snarare masade) mig ut i backen. Men det gick över förväntan! Kroppen kom ihåh och roligt vare.

Det var vi (la familia) Danne och Maria som frilufslivade.
Maria har nyss börjat åka slalom så hon och fega jag kompade bra ihop. Jag är så rädd för att ramla hela tiden så när det går lite för fort måste jag bromsa in. Det tar bort lite av det roliga så till nästa gång ska jag ha hjälm och mer mod i kroppen. Danne roade sig med att lura in mig och Maria i en svart backe vid ett tillfälle. Efter en nära döden upplevelse och skrik tog jag mig ned med nöd o näppe! Att åka tåsvängar nedför en sådan backe, går det över huvud taget!?

Idag står städning, lunch med Dan och Maria och pizza på schemat.

Rööööö på er, som Alma skulle ha sagt!

Liknande inlägg