snabbis

Lite mör efter mammaprommis!
Jag o Kajsa gick upp för Södermalmsbackar till Sidsjön efter lämning av de större tjejerna. Mötte upp mammor, tog två varv runt sjön och sedan nedför backarna tillbaka. Varje onsdag ska detta hädanefter upprepas. Trevliga morsor var det!
 
Kom hem, duschade, matade, sög ut snor med snorsugen (en slags slang som man själv suger med, SKITBRA!!) på Angnes som är tjock i näsan, åt själv i lugn och ro och helt plötsligt är det ca 5 minuter till hämtning av Alma och Leia..
 
Joorå så att.
Det rullar på.
Tur att Alma och Leia inte brukar skynda sig sådär jättemycket vid hempromenaden. Ben och ryggslut känns just nu...

Vardagsmyset

...med egentid äger rum!
Just nu i denna sekund. Njuter järnet.

Tisdag är förskoledag och har hittills sett ut så här:
  • Vaknade lite yr kl sju efter att Martin tagit Angnes nattmatning, gett Alma morgonvälling och Angnes alvedon eftersom hon har 38 graders feber. Vad hände? Fattar nada. Martin kilade till jobbet strax innan sju..
  • Därefter tog morgonbestyren vid och slutade med att Alma satt och tjurade med gnällröst.. Jag vill inte gå till dagiiiis, jag vill inte....
  • Alfons fick rycka in och klä på sig Almas kläder (som han gör varje dagismorgon). Han är så busig den där Alfons. Men han fick kämpa lite i morse. Med pipig röst slängde han ur sig att idag skulle Alma få sitta på hyllan och han leka med barnen. Då kom hon..
  • Utanför förskolan mötte vi mamma Kajsa. Leias första förskoledag idag. Kajsa passade Angnes i vagnen medan jag lämnade Alma till kompisarna.
  • Två hurtiga morsor tog sedan en spontan långprommis. Går fort då man surrar!
  • Väl hemma, dusch, lite käk, kaffe och nu soffhäng med datan.

 

Angnes..? Hon sover gott i vagnen i hallen.

Kanske ska slumra lite jag med.  Arevoir så länge!

 

En av två mysproppar

Hej

Angnes har haft sin skrikperiod och äntligen somnat ute hos Martin.
Alma har somnat här inne i sovrummet, med mig. Vi har överlevt och överlever. Törs dock inte ropa HEJ än. Nu vill jag äta i lugn och ro och PLOCKA.. Evigt plockande här hemma.

Vardagen växlar snabbt mellan mys och kärlek, och gnäll och irritation.
Fram och tillbaka.
Ibland finns tålamodet och det "jobbiga" känns inte så farligt.
Ibland finns det INTE och nerverna ligger utanpå kroppen. Eller ligger och ligger, rusar omkring snarare.
Då biter jag ihop och försöker vara ok som mamma.
Känner mig inte som bäst vid sådana tillfällen och det sipprar igenom lite irritation då och då. På Alma.. Precis som hon sipprar på mig. Fast hon sipprar väl inte direkt utan låter ilska och irritation bara komma, och det är ju bra. Hon är 3,5 år och jag vuxen. Så ska det vara.

Hanna sa att hon beundrar mitt tålamod vid ett bitaihoptillfälle då jag upplevde att jag sipprade irritation omkring mig. Hon tyckte att jag var lugn och pedagogisk!!!!!!

-ÅÅÅÅÅ tack kära syster för de orden just då. Jag hoppas verkligen att Alma upplever det lika dant!

Men man måste även få vara arg som morsa.. Vara mänsklig och inte alltid agera eller göra "rätt". Innbillar mig att ens barn också känner att de får vara det då. Mänskliga och inte helt perfekta.

Bara man som vuxen kan prata om det. Som att i efterhand berätta varför man var så snäsig, be om ursäkt relatera till barnens egna erfarenheter kring att vara hungriga, trötta och arga osv.

Alltså: Du är inte perfekt om du alltid är perfekt...
Men kom ihåg: Var operfekt och männsklig under ansvar som vuxen. Gränser finns och bita ihop måste vi.

Tror jag i alla fall.

Det är helt fantastiskt underbart och skitjobbigt med små gryn!

Fil o flingor it is!







Liknande inlägg