Bilden i förra inlägget är från min och pyrets syskonkväll som höll på att sluta i ett finger mindre!
Hanna: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
Jag: Funderar i kanske en minut över vad som kan ha hänt. Förstår att stackarn har gjort sig riktigt illa men allt går liksom i slowmotion

Sedan minns jag bara att det var en massa blod och att Hanna skriker hit och dit säger att hon kände benet osv.
Efter att jag ringt mamma som lugnat Hanna svartnar det för mina ögon så jag måste lägga mig på sängen.
Hanna säger att hon inte direkt kände nått stöd från mig....

Jag som alltid trott att jag är en person som kan hantera liknande situationer!

Är på jobbet nu..
Vårt internet funkar inte hemma.
Det är synd eftersom jag har många fina bilder
att visa. Bl.a från vår dansanta by-midsommarfest!
Vilken by! Vilka moves!

Ska åka hemöver (som vi säger i Norrland)!

Puss!