På de tre föregående veckorna (v12, 13, 14) hade jag skrivit hope i min kalender.
Jag vet som en liten 14-tjej. Men någon gång under dessa  veckor skulle poffet äga rum....
Denna vecka står det inte längre något hope och lika bra är väl det för ingenting har fått det att kännas lika hopplöst som dessa jäkla hope. Idag går jag in i v 15.

Men jag härdar!!!
Tar hornen vid tjuren!!!
Kämpar!!!

Alla uppmuntrande ord och berättelser om senare inträffade poff hjälper enormt!!!
Igår hjälpte du mig Fatima!

Nu har riddaren på den vita hästen lagat mat åt mig....