Agnes första tvåordsmening, som jag hört, kom på Drakborgen för två helger sedan. Orden löd:

-Hoppa dä! 

Till skillnad från sin storasyster som varit lite mer försiktig ville Agnes göra allt och kastade sig in i diverse riskabla situationer utan hämningar! Som att hoppa i hoppborgen med de stora barnen, klättra upp i och åka den branta kanan bredvid och klättra upp i den nya JÄTTELÅNGA kanan. Lite svettigt!

Med oss på borgen hade vi Leia, Lovisa och Kajsa. Lite skillnad från då vi var där sist...

Alma och Leia överraskade också då de  var överallt utan någon vuxen. Alma åkte på magen nedför den stoora nya kanan och jag höll andan men lät henne göra det för att uppmuntra modet..

Agnes fortsätter vara en envis, bestämd men gosig tjej med humör. 

De stränga ögonbrynen från födseln gör sig påminda ibland och kan bytas ut mot en glittrande utmanande blick vid tillsägelser från mig eller Martin. Dessa tillsägelser sker oftast efter ett skrik på HJÄLP från storasyster och vi fått bända upp en liten men hårt knuten hand kring Almas hår..!

Alma har världens tålamod och har bara  knuffat till henne en gång av alla de gånger hon blivit attackerad. Vi vill ju inte uppmuntra till våld här hemma men jag och Martin gav inte Alma någon tillrättavisning den gången..

Men de tycker om varandra också syskonen A. Den lilla härmar och kramar den stora och den stora skrattar åt den lillas tokigheter och leker med henne så gott det går.

På kvällarna somnar den lille med en hand på sin kind och en på min. Detta händer NU tänker jag och njuter!

Den stora hör på bok, skrattar och pratar innan hon till slut somnar. Ibland med tummen i munnen, ibland utan. Vi har roligt tillsammans hon och jag!

Godnatt!