Trötta

Trötta och hängiga är vi allihopa efter diverse sjukdomar som fortfarande hägrar här hemma.

Bildbevis för detta hittade jag nyss!!! Alma och Martin som gjort en kupp och turats om att fota mitt tillstånd i morse??? Utan min vetskap!

Minnet jag har av detta är att jag "tvingar" Martin att göra välling till Agnes innan han måste gå upp för att hinna till jobbet. Alma hade jag tagit hand om innan. Jag försvinner in i dvalan och strax därefter (känns det som) får jag ett stycke bebis i min famn med orden; "hon behöver rapa, jag måste gå nu".

I något slags medlidande, eller med insikt om mitt tillstånd snarare, sätter Martin henne lutandes mot min mage. Sedan är jag borta igen. Men, vi överlevde även denna morgon.

I helgen har vi firat Meja TVÅ år!!! Kusinerna leker bra ihop och tampas lite med varandra emellanåt. Smågnabb om att vilja ha samma..

Efter kalaset åkte jag till Catrin där vi surrade, drack vin och åt sushi! När jag kom hem hade Agnes nyss spytt ner våran säng....

1 farmor:

skriven

Ja, visst är det så att livet med barn inte är den strukturerade varianten precis. Det händer hela tiden saker och lämnar man ett rum, om än bara för en kort stund, ser det aldrig ut som när man gick ... förunderligt ... det är liksom LIV. Annat är det när man närmar sig pensionsåldern ... då är ordningen alltid likadan som när man gick. Så vad brukar man säga, typ "allt har sin tid". Ni gör det bra!!

Kommentera här: